Visst hade produkten ett egenvärde i att vara relativt monolitisk, och black-box-artad. Man förstod inte riktigt vad man skulle göra, och besökarna på mässan tyckte att det var kul och roligt ett tag eller så. Men frågan är om de kom för skärmen eller för teet och kakorna :)
Bland annat pongspelet lyckades med en mycket intrikat interaktion med tämligen enkla medel - de hade inte ens behövt sina poängstaplar. Vårt bord blev betydligt enklare på det sättet.
Vi hamnade i "sensor-koma" två gånger under kursen. Dels för hypnosmaskinen, och delvis under bordsbyggandet. Att ha två olika sensorer för att detektera tekopparna var tämligen krångligt och i efterhand ganska ondödigt. Mycket hade kunnat göras med bara fotosensorer (faktum var att man med finurlig programmering hade kunnat läsa av otroligt mycket med dem).
Nåja, det var bara prototyper. Jag har lärt mig väldigt mycket, som jag trodde att jag redan kunde, det var en befrielse att äntligen få hålla på med arduino och liknande.
Vad hade jag gjort annorlunda till nästa gång? Jag hade tittat ännu mer på vilken interaktion som varit önskvärd, och gjort ordenliga skisser redan från början, vi började någonstans och sedan såg vi vad det blev. Att vi var tre i gruppen, med lite olika önskemål, gjorde också sitt till för att få en sammanhängade tanke bakom det hela.
Intryck och upplevelse
Effekter då? Fick man en bra upplevelse? Jag upplevde att skärmen var svår att arbeta med på ett sätt, vi hade stora problem med att hitta motiv som inte kom upp och ner för en av användarna. Det problemet förekommer ju inte i datordesign som den ser ut idag (eftersom att alla ser skärmen med samma orientering). Hur det skulle användas på ett kreativt sätt var svårt. Vi försökte dels med symmetriska motiv, och dels med sådana som syntes uppifrån.
En av de mest intressanta applikationerna var att visa bilder från en webkamera i bordet. Att ha en dedikerad maskin som inte riktigt är en dator som man känner till den, som visar bilder någon annanstans, det kändes lite magiskt. Vi provfikade bordet samtidigt som vi filmade ut mot Valhallavägen, och blev efter en stund varse bussar och små människor, trafikens växlingar, fåglar som flög och annat man vanligtvis inte ser.
Det vore fantastiskt spännande att göra mer genomtänkt implementation med det innehållet - alltså bilder utifrån. I synnerhet i rum med dålig utsikt.
Tekniska lösningar
Att använda olika programmeringsspråk och utvecklingsmiljöer var ett visst problem. Genom att vara väldigt van vid Processing tog jag mycket av programmeringsarbetet, vilket gjorde uppgiften på ett bra sätt.
Att använda Arduino var också väldigt bra, den känns ganska robust, och vi använde Firmata, och kunde ganska enkelt debugga och konfigurera med ett exempelprogram för debugging som följde med i arduinobiblioteket.
Sensorerna tejpades och löddes hejvilt. Det blev bra till slut. Vi upptäckte att man egentligen hade kunnat dektera mycket mer med bara fotocellerna, medans värmesensorerna var mycket långsammare i att "svara".
Det var vissa problem med att programmera på dedikerad hårdvara. Bara en dator var konfigurerad för ändamålet, vilket gjorde det svårt för andra att få någon direkt känsla för den till slut ganska röriga koden.
Det finns stor kommersialiseringspotential i sådana här saker.
Bilder och mer kommer.
