Slut

Kursen är slut, och trots allt arbete blev bordet ganska enkelt till slut.

Visst hade produkten ett egenvärde i att vara relativt monolitisk, och black-box-artad. Man förstod inte riktigt vad man skulle göra, och besökarna på mässan tyckte att det var kul och roligt ett tag eller så. Men frågan är om de kom för skärmen eller för teet och kakorna :)

Bland annat pongspelet lyckades med en mycket intrikat interaktion med tämligen enkla medel - de hade inte ens behövt sina poängstaplar. Vårt bord blev betydligt enklare på det sättet.

Vi hamnade i "sensor-koma" två gånger under kursen. Dels för hypnosmaskinen, och delvis under bordsbyggandet. Att ha två olika sensorer för att detektera tekopparna var tämligen krångligt och i efterhand ganska ondödigt. Mycket hade kunnat göras med bara fotosensorer (faktum var att man med finurlig programmering hade kunnat läsa av otroligt mycket med dem).

Nåja, det var bara prototyper. Jag har lärt mig väldigt mycket, som jag trodde att jag redan kunde, det var en befrielse att äntligen få hålla på med arduino och liknande.

Vad hade jag gjort annorlunda till nästa gång? Jag hade tittat ännu mer på vilken interaktion som varit önskvärd, och gjort ordenliga skisser redan från början, vi började någonstans och sedan såg vi vad det blev. Att vi var tre i gruppen, med lite olika önskemål, gjorde också sitt till för att få en sammanhängade tanke bakom det hela.

Intryck och upplevelse
Effekter då? Fick man en bra upplevelse? Jag upplevde att skärmen var svår att arbeta med på ett sätt, vi hade stora problem med att hitta motiv som inte kom upp och ner för en av användarna. Det problemet förekommer ju inte i datordesign som den ser ut idag (eftersom att alla ser skärmen med samma orientering). Hur det skulle användas på ett kreativt sätt var svårt. Vi försökte dels med symmetriska motiv, och dels med sådana som syntes uppifrån.

En av de mest intressanta applikationerna var att visa bilder från en webkamera i bordet. Att ha en dedikerad maskin som inte riktigt är en dator som man känner till den, som visar bilder någon annanstans, det kändes lite magiskt. Vi provfikade bordet samtidigt som vi filmade ut mot Valhallavägen, och blev efter en stund varse bussar och små människor, trafikens växlingar, fåglar som flög och annat man vanligtvis inte ser.

Det vore fantastiskt spännande att göra mer genomtänkt implementation med det innehållet - alltså bilder utifrån. I synnerhet i rum med dålig utsikt.

Tekniska lösningar

Att använda olika programmeringsspråk och utvecklingsmiljöer var ett visst problem. Genom att vara väldigt van vid Processing tog jag mycket av programmeringsarbetet, vilket gjorde uppgiften på ett bra sätt.

Att använda Arduino var också väldigt bra, den känns ganska robust, och vi använde Firmata, och kunde ganska enkelt debugga och konfigurera med ett exempelprogram för debugging som följde med i arduinobiblioteket.

Sensorerna tejpades och löddes hejvilt. Det blev bra till slut. Vi upptäckte att man egentligen hade kunnat dektera mycket mer med bara fotocellerna, medans värmesensorerna var mycket långsammare i att "svara".

Det var vissa problem med att programmera på dedikerad hårdvara. Bara en dator var konfigurerad för ändamålet, vilket gjorde det svårt för andra att få någon direkt känsla för den till slut ganska röriga koden.

Det finns stor kommersialiseringspotential i sådana här saker.

Bilder och mer kommer.

Bordet nästan klart - för mycket sensorer

Hidden and forgotten underside of the table. Screen + breadboard + arduino.

Another groups marvellous artwork. I love it.
Our table in action, a self laying puzzle! You can se the two magic cup-places, and the screen with the pussle "Afrika".

The table did also work as a workspace for the project, very practical. It was nice for the other teammembers to see and discuss the same source code as the one programming. That made the programming faster.

I helgen programmerade jag e bildbytesalgoritm för bordet. Den kan ta serier av bilder (tio i varje) och växla mellan dem genom transparens och så.

Idag lyckades vi få till det så att den blev temperaturkänslig och faktiskt kunde känna av om det stod koppar eller inte på bordet.

Vi la även till en snygg bordsduk och ett antal nya serier.

Från början var tanken att man skulle få upp citat på bordet, så att man kunde diskutera kring dem. Det verkar numera vara möjligt, och Johan byggde några snygga citat här på kvällskvisten.

Det var betydligt svårare än jag trodde att få programmeringen hyffsad. Interaktionen är ganska bra, men det är alltid en avvägning om den är för snabb eller för långsam. Några användartestar har vi inte hunnit med, förutom att prova bordet själva - vilket har varit mycket mycket lärorikt. Så fort man ställer undan datorn det kör på, märker man vilken dålig kontroll man har, och vilka brister som finns. Interaktionsmöjligheterna är ju dessutom verkligen små.

Om man är lite efterklok skulle man kunna ha tidsinställt allt, så att det enda som spelade in på vilka bilder som visades är hur länge kaffekopparna har stått på ett ställe - det är egentligen det enda viktiga. Alltså har vi gjort en hel del i onödan, kanske för att vi inte prototypade ordentligt innan. Då hade vi kanske kommit fram till att den funktionalitet vi ville ha, egentligen bara krävde ljus-känsliga sensorer idag.

Bildvisningen är inte heller optimal - transparensen gör att bilderna liksom försvinner iväg mellan varven. Det duger för en prototyp, dock. Hade jag gjort bordet igen, hade jag nog bara använt ljus-sensorer.

Redovisningen ska vi arbeta hårt med, den kan göras väldigt bra.

De andra grupperna hade väldigt ambitiösa byggen, och nästan alla var betydligt större än vårt. Kanonen var nog ett av de mest spännande, med tanke på hur enkelt det egentligen var. Pongspelet hade en elegant enkelhet (vi diskuterade att man skulle kunna implementera det på vårt kaffebord också, genom att låta racketet åka uppåt när det var ljus, och ner när det var mörkt).

Apropå galna extraimplementationer, har vi diskuterat otroliga mängder saker man fakitskt kan göra med bordet, allt från spel till väldigt platsspecifika roliga saker, till exempel att det springer runt en mus och äter ost, eftersom det finns ett litet "råtthål" vid skärmen för att kunna slå på skärmen.

Tyvärr har vi inte fått med minnesfunktionen - att när det fanns koppar på bordet, skulle det byggas upp någon typ kristall i närheten av den koppen, så att bordet kunde fungera som en historia - och berätta vad som hänt tidigare under dagen.