Bordet nästan klart - för mycket sensorer

Hidden and forgotten underside of the table. Screen + breadboard + arduino.

Another groups marvellous artwork. I love it.
Our table in action, a self laying puzzle! You can se the two magic cup-places, and the screen with the pussle "Afrika".

The table did also work as a workspace for the project, very practical. It was nice for the other teammembers to see and discuss the same source code as the one programming. That made the programming faster.

I helgen programmerade jag e bildbytesalgoritm för bordet. Den kan ta serier av bilder (tio i varje) och växla mellan dem genom transparens och så.

Idag lyckades vi få till det så att den blev temperaturkänslig och faktiskt kunde känna av om det stod koppar eller inte på bordet.

Vi la även till en snygg bordsduk och ett antal nya serier.

Från början var tanken att man skulle få upp citat på bordet, så att man kunde diskutera kring dem. Det verkar numera vara möjligt, och Johan byggde några snygga citat här på kvällskvisten.

Det var betydligt svårare än jag trodde att få programmeringen hyffsad. Interaktionen är ganska bra, men det är alltid en avvägning om den är för snabb eller för långsam. Några användartestar har vi inte hunnit med, förutom att prova bordet själva - vilket har varit mycket mycket lärorikt. Så fort man ställer undan datorn det kör på, märker man vilken dålig kontroll man har, och vilka brister som finns. Interaktionsmöjligheterna är ju dessutom verkligen små.

Om man är lite efterklok skulle man kunna ha tidsinställt allt, så att det enda som spelade in på vilka bilder som visades är hur länge kaffekopparna har stått på ett ställe - det är egentligen det enda viktiga. Alltså har vi gjort en hel del i onödan, kanske för att vi inte prototypade ordentligt innan. Då hade vi kanske kommit fram till att den funktionalitet vi ville ha, egentligen bara krävde ljus-känsliga sensorer idag.

Bildvisningen är inte heller optimal - transparensen gör att bilderna liksom försvinner iväg mellan varven. Det duger för en prototyp, dock. Hade jag gjort bordet igen, hade jag nog bara använt ljus-sensorer.

Redovisningen ska vi arbeta hårt med, den kan göras väldigt bra.

De andra grupperna hade väldigt ambitiösa byggen, och nästan alla var betydligt större än vårt. Kanonen var nog ett av de mest spännande, med tanke på hur enkelt det egentligen var. Pongspelet hade en elegant enkelhet (vi diskuterade att man skulle kunna implementera det på vårt kaffebord också, genom att låta racketet åka uppåt när det var ljus, och ner när det var mörkt).

Apropå galna extraimplementationer, har vi diskuterat otroliga mängder saker man fakitskt kan göra med bordet, allt från spel till väldigt platsspecifika roliga saker, till exempel att det springer runt en mus och äter ost, eftersom det finns ett litet "råtthål" vid skärmen för att kunna slå på skärmen.

Tyvärr har vi inte fått med minnesfunktionen - att när det fanns koppar på bordet, skulle det byggas upp någon typ kristall i närheten av den koppen, så att bordet kunde fungera som en historia - och berätta vad som hänt tidigare under dagen.